Ersta Sköndal Högskola

Institutionen för teologi och diakoni

NT i. 10p.

Kursledare: Göran Agrell

Kursdeltagare: Kristina Grahn

2003-06-05

Interpretation

av Markus 5:21-43

Kvinnan

helas,

och Jairos dotter

uppväcks från

döden.

Innehållsförteckning:

Markus 5:21-43, text…………………………………………….............sid. 3

Språkliga problem………………………………………………….............sid. 4

Tillkomstsituation………………………………………………….............sid. 4

Historicitetsfrågan…………………………………………………..............sid.4

Tidshistoriska upplysningar……………………………….…...........sid.4-5

Centrala teologiska begrepp…………………………………………...sid. 5-6

Gammaltestamentlig bakgrund…………………………………….......sid. 6

Kort kontext från GT till NT...........................................sid. 6

Kontext med struktur, Markusevangeliet.........................sid. 7

Kontext i första huvuddelen i Markusev.,

i vilken texten ingår …………………………………………………………….sid. 8

Textens struktur (Kap. 5:21-43).................................sid. 8-9

Roller....................................................................sid. 9-10

Forts. av kontext i Markusev.......................................sid. 10

Texternas inbördes interaktion................................sid. 10-11

Form och genre........................................................sid. 11

Synoptisk jämförelse.................................................sid. 12

Sammanfattning........................................................sid. 12

Egna tankar..............................................................sid. 12

Källförteckning...........................................................sid. 13

Markus 5:21-43.

v. 21. När Jesus hade farit tillbaka till andra sidan sjön samlades mycket folk omkring honom. Medan han var där vid sjön

v. 22. kom det dit en synagogföreståndare vid namn Jairos. Då han såg Jesus kastade han sig för hans fötter  

v. 23. och bad enträget: ”Min lilla dotter är nära att dö”. Kom och lägg dina händer på henne, så att hon räddas till livet.”

v. 24. Och Jesus gick med honom. Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom.

v. 25. Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år.

v. 26. Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre.

v. 27. Hon hade hört vad som berättades om Jesus, och nu kom hon bakifrån i hopen och rörde vid hans mantel,

v. 28. för hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder skulle hon bli hjälpt.

v. 29. Och genast stannade blodflödet, och hon kände i kroppen att hon var botad från sitt onda.

v. 30. När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom vände han sig om i hopen och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?”

v. 31 Lärjungarna sade: ”Du ser väl hur folk tränger på, och ändå frågar du vem som har rört vid dig!”

v. 32. Han såg sig omkring efter henne som hade gjort det.

v. 33. Kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och talade om hur det var.

v. 34. Han sade till henne: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda.”

v. 35. Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: ”Din dotter är död. Du skall inte besvära mästaren längre.”

v. 36. Men Jesus, som hörde deras ord, sade till föreståndaren: ”Var inte rädd, tro bara.”

v. 37. Sedan lät han ingen mer än Petrus, och Jakob och hans bror Johannes följa med,

v. 38. Och de gick hem till föreståndaren. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt.

v. 39. Han gick in till dem och sade: ”Varför ropar ni och gråter? Flickan är inte död, hon sover.”

v. 40. Då skrattade de åt honom. Men han körde ut allesammans och tog med sig flickans far och mor och lärjungarna och gick in där hon låg.

v. 41. Så tog han barnets hand och sade: ”Talita koum!” (Det betyder: Lilla flicka, jag säger dig stig upp!).

v. 42. Och genast reste sig flickan och gick omkring, hon var tolv år gammal. De blev utom sig av förvåning,

v. 43. men han förbjöd dem att låta någon veta vad som hänt. Sedan sade han åt dem att ge flickan något att äta.

Språkliga problem,

I textjämförelse med Bibel 1917, samt den engelska ”The Holy Bible” (New international version) 1984, finner jag att det inte finns några språkliga skillnader som skapar problem.

Däremot är översättningen av orden ”kraft gick ut från honom” kommenterade under rubriken ”teologiska begrepp.”

Tillkomstsituation.

Markusevangeliet anses av de flesta forskare vara det äldsta av de tre synoptikerna och dateras till ca år 70 e. Kr. Källa Q samt Tomasevangeliet antas vara äldre, och dessa dateras vanligtvis till ca år 50 e.Kr. S. Harris skriver också att berättelserna i detta evangelium kan ha sitt ursprung från lärjungen Petrus. Vid den tid då berättelserna skrevs ned, var Israel fortfarande ockuperat av Romarna, och kyrkan i Rom hade just lidit under Neros omfattande förföljelse, och Jerusalem, som var basen för den första kyrkan, låg inför sin förstörelse. Förföljelserna av kristna hade nu eskalerat även i Jerusalem.[1] De levde alltså under ständig ockupation och ständig spionrisk.

Historicitetsfrågan

Bibelforskare inom den formhistoriska skolan, tex. Bultmann och Dibelius, menar att synoptikerna har sammanställts av olika redaktörer, som alla har haft syftet att vittna om tro på att Jesus var Messias, Guds son, nu uppstånden, och alltså inte för att skildra Jesu liv i första hand. De formades således för att kunna användas i fornkyrkans missions- och predikosyften.[2]

Tidshistoriska upplysningar:

Sjukdom. Sjukdomar sågs till en början som ett tecken på att människan straffats av Gud, eller åtminstone inte hade något gott förhållande till Gud. Jesus satte sig emot detta och talade för att sjukdomar var kommet av det ondas makt i världen över huvud taget. På Nya Testamentets tid hade läkarkonsten fått högre anseende. Grekerna hade då fått förhållandevis stor kunskap inom medicin och kirurgi liksom Romarna. Rabbinerna krävde att varje stad skulle ha en läkare, helst även en kirurg.[3]

Kvinna, dotter: Oftast beskrivs familjekonstellationer med ordet dotter / döttrar, utan vidare betydelse. Ibland blir den patriarkala strukturen tydlig genom dotterns underordning och faderns makt och bestämmanderätt. I vänligt tilltal kan äldre män eller lärare tilltala en kvinna ”min dotter.”[4] Döttrar giftes bort ungefär vid tolv års ålder, dvs. vid den ålder då puberteten, och menstruationen börjar. (Vilket kopplar kvinnan och flickan i texten till varandra, genom att deras menstruation och livgivande förmåga har varit skadad respektive död, men ställs nu i funktion.)[5]

Kläder: Kläderna ansågs var en slags förlängning av personligheten, och att tro att Jesu kraft fanns i kläderna var naturligt.[6]

Renhet – Orenhet.  Lagar om renhet finns bl a i  3. Mos. 15, men de handlar egentligen inte om hygien eller moraliska förhållanden, utan om kultisk, rituell renhet. Dessa lagar ses i den bibliska religionen som ett uttryck för Guds vilja, och syftar till att särskilja vissa sidor av vardagslivet från det heliga, i tex gudstjänstlivet. Denna tanke finns även inom andra kulter vid GT`s tid, och tidigare. Exempel på hur kultisk orenhet uppkommer, är bl a genom kontakt med lik och gravar, samt genom flytningar från könsorganen, både normala och onormala. Vissa djur anses vara orena liksom viss föda, samt avgudar, mm. Att avlägsna spår av främmande kulter innebär att man renar landet eller templet. Jesus har en annan definition av orenhet än det gammaltestamentliga. Han menade att endast onda tankar och gärningar kunde göra en människa oren.[7] Texten tar upp temat genom kvinnan som är oren pga. blödning, samt att Jesus rör vid en död. Konsekvensen av att vara oren, som kvinnan i texten ansågs vara, var att hon blev helt utestängd ur den sociala gemenskapen pg a. att allt hon rörde vid ansågs bli orent.[8]

Centrala teologiska begrepp.

Tolv. Talet tolv är ett ständigt återkommande tal, som ofta är symboliskt laddat. Bibeln knyter framförallt tolvtalet till Israels tolv stammar, vilket också är det antal lärjungar som Jesus har närmast sig. Dvs. kärnan av ett nytt heligt folk. Det kan - enligt källan - vara svårt att avgöra när talet endast står för sin siffra, och när det har symbolisk betydelse.[9] Kvinnan i texten har haft blödningar i tolv år, flickan är tolv år gammal.

Kraft gick ut ur honom: I grundtexten används ordet ”dynamis” vilket kan översättas med kraft, och kraftgärning. Denna kraft uppfattas ibland som tämligen mekanisk.[10]

(Med hänvisning till Mark 5:30, samt Matt. 14:2) Att kraften uppfattas som mekanisk, enligt Bibel 2000, tycker jag låter som en märklig beskrivning. Jag skulle vilja lägga in den tolkningen att kraften är självständig, och tydligt kan uppfattas av dem som den berör. (Jesus känner att kraft utgår från honom. Kvinnan känner genast att hon blivit helad, enligt Markus.)

Hooker kommenterar att det är svårt att översätta detta från grekiskan, då orden ”ut från honom” är sammansatta med ordet ”kraft”, istället för med ordet ”gick”. Det tycks enligt Hooker vara så att Jesus själv är källan till denna kraft, snarare än att han är en slags ledare för elektrisk ström.)[11]

Tro. Detta ord kan förstås på en rad olika sätt. Dels finns den dogmatiska tron, där man med sitt förstånd ansluter sig till en lära eller teori, tex. kyrkan som auktoritet. Dels finns den relationella tilliten, som riktar sig till en personlig Gud / Jesus tex.  Därtill kommer frågan om förmågan att tro har med människans inställning, tillgänglighet eller ansträngning att göra, eller om det helt och hållet är ett verk av Gud, eller möjligen en samverkan. Inom vissa delar av den kristna traditionen, arbetar man dessutom med frågan om vilken karaktär tron har, och inte bara vem den är riktad till. [12] I denna text som nu bearbetas, står lärjungarnas ansträngning att tro, och brist på medkänsla, i motsats till de nödlidandes, som ber om hjälp. Deras tro är relationsbaserad, och kan tydligen åstadkomma mirakel.

Underverk. Gud förmår att utföra saker som är omöjliga för människan att göra, eller ens förstå. I bibeln verkar Gud direkt i världens skeenden, men även genom mänskliga ombud. Enligt biblisk tro är Guds planer och syften väsentliga för människan att förstå, och rätta sig efter. Därför kallas undren ofta för ”tecken”, eftersom man anser dem vara budskap från Gud.

Ge flickan något att äta. En symbolisk mening finns enligt Janice Capel Anderson, i sambanden mellan att Johannes döparens blodiga huvud blev serverat på fat, likt något ätbart, samt att Jesus inom kort i berättelsen, utger sin kropp och sitt blod för människorna. Detta att deras kroppar och blod  ”blir mat” åt människor, ställer dem i likhet med kvinnorna, som ger mat från sin kropp till sina barn, samt blöder för att kunna ge liv. Berättelsen om Jesus vandring bland människorna innehåller flera måltider, där Jesus erbjuds mat, eller själv ger mat. Tanken är alltså att det finns ett samband mellan liv, blod, kropp, och mat.[13] I denna berättelse finns problem, just med kvinnans blödning, samt med flickans livsanda, och när dessa problem helats, är det dags att äta. Här finns alltså antydningar om tolkningsmöjligheten att kvinnornas blod och död, är paralleller med Jesu lidande och död, liksom kvinnornas läkning och uppväckelse, är paralleller till Jesu läkning och uppståndelse, samt flickans kommande mat, som parallell till nattvarden.

Gammaltestamentlig bakgrund.

Bara undantagsvis, menar man i  Bibel 2000, i uppslagsdelen, att dotter / döttrar / kvinna kan vara en metafor för Israel. Tex. i Jer. 3:19. (Där Jeremia, i metaforiska termer talar om en kvinnas otro mot sin man, och syftar på folkets otro mot Gud, vilket leder till Jerusalems förfall, med konsekvenser som tex. lidanden, nöd och klagan.) Min tolkning är att kvinnan och flickan i denna text mycket väl skulle kunna vara symboler för Israel. Deras läkning respektive uppvaknande från döden sker tackvare kvinnans och flickans fars tro. Jerusalem står åter inför förfall, och människorna lider. Tro är det hopp som evangeliet vill förmedla, för landet, och folket, såväl som för den enskilde. (Jämför Jer. 3:19, ovan.)

Kontext kortfattat från GT, fram till NT.

Bibeln berättar om hur Gud skapade himmel och jord, människan och allt som därtill existerar. I ett led av berättelser genom generationer och årtusenden, får läsaren lära känna Guds vilja och förmåga, genom hans samtal med enskilda människor, samt genom profeternas syner och tolkningar av dessa. När vi är framme vid NT, kommer ännu en dramatisk höjning i berättelsen, nämligen att Gud sänder Messias jorden. Denne är väntad och omnämnd, redan i GT, men exakt hurdan han skulle vara hade nog inte riktigt framgått..

Människorna väntar på en kung, med makt och härlighet. Istället kommer en fattig vandringsman, som gärna delar måltid med syndare… Den sortens makt och kraft han besitter, strider – inte bara mot människornas förväntningar – utan också mot deras förmåga att förstå.

Kontext med struktur, av  Markusevangeliet, i jämförelse med 5:21-43.

Markusevangeliet som berättar om Jesu gärningar på jorden, kan delas in i fyra huvuddelar.[14] Jag har följt G. Agrells indelning, men sökt att med delvis egna ord, lyfta fram de teman i kontexten som jag uppfattar har betydelse för den text som nu bearbetas.

 Det löper en röd tråd genom hela berättelsen av Markus, som tar sig vändningar - först in i att presentera:

1)  Jesu fulla kraft och förmåga,

2)  sedan till att det finns en önskan om att få lärjungarna att tro,

3)  tills det sedan drar ihop sig till en mörkare hotbild, och en

4)  förutsägelse om den kommande döden, och tillsist död och uppståndelse.

Dessa perikoper som nu analyseras,  har i sig själv en liknande uppbyggnad, dvs. det andra blir än mer dramatiskt än det första.

Förvisso börjar dramat med att det är fara för flickans liv. Hotbilden är där från början. Men innan Jesus tar sig an detta svåraste,

1)  visas Jesu fulla kraft och förmåga, när han helar kvinnan med blödningar.

2)  Sedan kommer en kort passus där lärjungarna krånglar, ifrågasätter och motsätter sig Jesu visshet och skärpa,

3)  Berättelsen går sedan  vidare in mot en än mörkare hotbild;

4)  Flickan är nu död. Därefter kommer  flickans uppståndelse och berättelsen avslutas med att flickan ska få något att äta.

Markusevangeliets indelning i 4 delar:

Del 1.

Kapitel 1:1 – 6:6.

Här berättas det om Jesu verksamhet i Galiléen. Han avvisar sin familj, och säger att den som gör Guds vilja är hans mor, syster och bror. Han börjar visa vad han är kapabel till, utan att säga vem han är. (Endast han själv och läsaren vet det.) Han strider, undervisar och helar. Människorna blir häpna, hänförda och förvirrade. Ryktet om Jesus sprider sig. Människor samlas och trängs runt honom.

Del 2.

Kapitel 6:6b – 8:26

Jesus fortsätter sin verksamhet, nu med tydligare ambition att få lärjungarna att förstå och följa honom på ett djupare plan. Men dessa ”förblir blinda och döva medan Jesus lyckas bota andra.” (G. Agrells formulering.)

Del 3.

Kapitel 8:27 – 10:52

Petrus inser vem Jesus är. (Även om han inte förstår hur Jesu livsgärning kommer att gestalta sig i fortsättningen.) Vägen styrs mot Jerusalem. Allvaret och spänningen kryper närmare, genom att lärjungarna nu verkligen försöker förstå, men inte får fatt i den kraft som Jesus står i förbund med. När de misslyckas med att bota en pojke som kastas omkull av en stum ande, och inte förstår varför, säger Jesus att allt är möjligt för den som tror. Jesus förutsäger sin död och uppståndelse, och skärper kraven på efterföljelse. Lärjungarna lider på förvirringens tröskel.

Del 4.

Kapitel 11:1 – 16:8

Handlar om Jesu konflikter med motståndarna, samt om hur han i måltiden utger sin kropp och sitt blod. Sedan följer berättelsen om  hans lidande, samt döden på korset. Det skildras även hur de som älskat Jesus, sörjer och lider, och tror att han är för evigt död… Tills det står klart att han har uppstått.

Kontexten i första huvuddelen, i vilken texten ingår:

(Jag har markerat meningar som korresponderar med temat tro, och hemlighållande, i 5:21-43. med kursiv stil.)

Kap 1-3.:Markusevangeliet börjar med att läsaren får möta Johannes döparen. Denne märklige man, i kamelhår och läderbälte som livnär sig på gräshoppor och vildhonung. Jesus låter sig döpas av Johannes, och hör då en röst från himlen som säger: ”Du är min älskade son, du är min utvalde.” Anden driver ut Jesus i öknen, där han frestas av Satan, men besegrar honom. Efter fyrtio dagar återvänder Jesus och börjar förkunna, att ”tiden är inne, Guds rike är nära, omvänd er och tro på budskapet.” Jesus får sina första följeslagare, och han börjar visa sin makt att hela, undervisa och strida.

Kap. 4,  beskriver några av Jesu liknelser, som berättar om Guds rike, och om att ta emot ordet, och låta det slå rot, i god jord. Sista stycket berättar om när Jesus stillar stormen, och utsätter lärjungarna för den pikanta frågan: ”Varför är ni så rädda? Har ni ännu ingen tro?”

Kapitel 5 börjar med att Jesus stiger ur båten där på andra sidan sjön. Där finns en man som är besatt av en ond ande, vid namn Legion, vilket anspelar på den romerska ockupationens betydelse.[15] Jesus godtar förslaget som de nu ombeskrivna andarna, önskar, nämligen att bli satta i svinhjorden, om de nu inte får vara kvar i mannen. Följden blir att den besatta svinhjorden rusar utför branten och ner i sjön. Mannen som nu blivit fri, vill följa Jesus, men Jesus uppmanar honom istället att gå och berätta för de sina vad som hänt.

Textens struktur. (5:21-43)

Indelningen i fyra delar har jag gjort som parallell till den indelning som G. Agrell har gjort på hela evangeliet, då jag uppfattar dramaturgiska  och tematiska likheter i berättandet. (Se ovan och jämför.)

(Del 1.)

v. 21 Inledning, platsangivelse, omgivande miljöbeskrivning. Jesus har åkt tillbaka till andra sidan sjön.  Detta är ett spår av redaktören, som på detta sätt får läsaren att förstå att någonting nytt ska ta sin början.

v. 22- 23. Ett drama påbörjas genom att en synagogföreståndare kommer och faller ner vid Jesu fötter. Han ber Jesus rädda hans dotters liv. Läsaren kan förstå att de nu befinner sig i Galiléen igen, eftersom det inte finns några synagogor bland svinhjords skötarna som de just besökt.[16] (Svinen ansågs vara ett orent djur och sköttes inte av judar.[17])

 (Del 2. )

v.24. Scenbyte. Jesus går med. Människor trängs. Dvs. ny platsangivelse och miljöbeskrivning.

v.25 – 26 Fokus på en kvinna som finns där. Hon har blödningar, och har sökt hjälp men blivit sämre av medicinen, som dessutom kostat henne allt hon ägt.. 

(Vilket man kan förstå att hon riskerade, med tanke på de konsekvenser denna orenhet hade[18].) Dvs. att ännu ett drama inleds, innan det första har kommit igång.

v.27 – 29. Kvinnan agerar, i hemlighet. Hon tror att hon ska bli frisk, om hon bara får röra vid hans kläder.

v. 30 – 32. Jesus känner att kraft utgått från honom och undrar till vem. Lärjungarna tycker att Jesu fråga är absurd, i den trängsel som nu rådde.

v.33. Kvinnan ger sig till känna. Förvissad om att hon nu orsakat att Jesus blivit oren, därför att hon rört vid hans kläder.

v. 34. Jesus kallar henne sin dotter. Han bekräftar läkningen och säger att det var hennes tro som hjälpt henne. Detta är en försmak av höjdpunkten som komma skall.

(Del 3. )

v.35. Scenbyte. Spänningen stiger. Budet kommer att synagogföreståndarens dotter nu är död. Det finns inte längre anledning att besvära mästaren. Vi är tillbaka till det drama som inledde stycket.

v.36. Jesus tar ordet och berättelsen får ännu en svindlande höjning. ”Var inte rädd, tro bara…” (Och vi har ju just fått se hur det gick med kvinnans blödningar, tackvare hennes tro..)

v.37 – 38. Scenbyte. De går hem till föreståndaren, men endast Petrus, Jakob och Johannes får följa med. Vi förstår att det här är viktiga saker.. De möts av gråtande, klagande människor.

(Del 4. )

v. 39 – 40. Jesus påstår att flickan bara sover, men blir utskrattad. Han kör iväg alla utom lärjungarna och flickans far och mor.

v.41 – 42. Jesus väcker upp flickan, som genast reser sig. Hon var tolv år gammal. Detta är den slutgiltiga höjdpunkten.

v.43. Jesus uppmanar människorna att hålla det nu inträffade hemligt! Sedan  säger han åt dem att ge flickan något att äta.

Roller.

Jesus – huvudrollsinnehavare. Han är i centrum för allas blickar, alla vill nå honom, få något av honom. Han tycks vandra med ständig kontakt med den vägledning han får av Gud. I varje ögonblick tycks det mig, att han följer han de ingivelser han får.

Folk – Dessa är åskådare.

Synagogföreståndare – Hans namn är Jairos. Han har en dramatisk roll och han för ordet och inleder intrigen. Han ber om hjälp att rädda sin dotters liv. Hans tro räddar dottern. Han uppvisar stark tro och en självklar rätt att be om hjälp, medan flickan lever, då hon dött slipper han själv ta ställning till om han ska besvära mästaren mer, eftersom Jesus själv föregriper honom i samtalet.

Dotter – Namnlös. Ordlös. Dödssjuk, och sedan död, men återuppväckt av Jesus från det döda, som Jesus påstår endast var sömn. Hon är tolv år gammal.

Kvinna – Namnlös. Sjuk, blödande, och fattig efter att ha gjort sig av med allt hon ägt på läkare och mediciner. Dessutom anses hon därför vara oren, och utstött ur allt socialt liv. Allt hon rör vid blir orent. Så har hon levt i tolv år. Hon smyger sig i hemlighet fram bakom Jesus och rör vid hans kläder för att få hans helande kraft till sig. Kvinnans egen tro räddar henne, säger Jesus, och kallar henne sin dotter. Hon uppvisar stort mod, och extremt stark tro. (Tillit.)

Läkare – en del av samhällsetablissemanget, som det i framställningen här, inte går att lita på, eller använda sig av till någon som helst nytta. Dessa är endast omnämnda.

Lärjungar – som vanligt förstår de inte vad Jesus gör eller varför. Ett berättartrick som får läsaren att känna sig närmare Jesus än dem.

Petrus, Jakob, Johannes – lärjungar, utvalda att följa med på hedersuppdrag. En slags innersta krets runt Jesus, enligt Markus. [19] Även dessa är ordlösa bakgrundsgestalter.

Människor som grät och klagade – drabbade av sorg och förlust och lidande. Drabbade av sin otillräcklighet som människor. Av dödens ofrånkomlighet, och av sin maktlöshet inför den.

Flickans mor och far – Dessa får vara hos flickan då hon vaknar, och de får följa händelsen med egna ögon.

Fortsättning av kontext..

Jesus kommer därefter till sin hemstad, och människorna undrade var han hade fått sin visdom och sin makt att göra underverk med sina händer ifrån. De kände ju till hans familj och förstod inte. Jesus fann att han inte kunde göra några underverk där, utom att bota några sjuka. Han förvånade sig över att de inte ville tro.

De tolv sänds ut och Jesus ger dem makt över orena andar. Här börjar således den andra huvuddelen enligt indelningen ovan, just med den skillnaden att lärjungarna nu börjar medverka.

När Kung Herodes får höra om Jesus, tror han att det är Johannes som har uppstått.

Sedan följer en återblick om hur Kung Herodes dödat Johannes därför att Herodes dotter dansat så vackert, på hans födelsedagsfest, att han lovade att ge henne vad hon än önskade sig i gåva. Dottern rådfrågade sin mor om vad hon skulle önska sig, och fick rådet att önska sig Johannes huvud…  Detta pga att Johannes en gång påpekat att dessa föräldrar inte borde leva ihop, då hustrun också var gift med Herodes bror. Flickan bad att få Johannes huvud – på ett fat.

Direkt efter denna ondskefulla servering, utför Jesus det första brödundret, för fem tusen människor, av fem bröd och två fiskar. Alla blev mätta, och de kunde samla ihop tolv korgar med bröd och fisk som blivit över.

Texternas inbördes interaktion

Här har jag använt mig av egna tankegångar och iakttagelser som kommit fram när jag läst texterna.

Teman som återkommer i kontexten, som belyser kap 5:21-43, är:

-tro: Jesus talar i liknelser (Kap 4.) om det viktiga i att ta emot ordet, att omvända sig och tro. Lärjungarna brister i tro, tex. när de är rädda i båten när det stormar, (kap. 4:35-41), i kap. 5:21-43 är kvinnans tro, samt flickans fars tro avgörande för kvinnans läkning och flickans uppvaknande från döden. Dessa båda vittnar om en mycket stark tro. Däremot finns ingen antydan om att de förstår, eller ens försöker förstå. Lärjungarnas oförmåga att tro ställs i retorisk kontrast till dessa andra som blir läkta, uppväckta från det döda och annat, tack vare tro.

-känna: Unikt för kap 5:21-43 är att det formulerar att Jesus kände att kraft utgick från honom och kvinnan kände i sin kropp att hon blivit botad. Även denna medvetenhet, tänker jag,  går en annan väg än genom förståndet, nämligen genom kroppens egen upplevelse.

-förstå: Jesus förklarar och förklarar, men lärjungarna kan inte förstå. Inte heller kan de tro. (Men vad upplever de i sina kroppar?)

-bröd, äta: (Se även under teologiska begrepp.) Synagogföreståndarens dotter har återfått livet, och ska få något att äta, (5:43), Johannes döparens huvud begärs på fat av Kung Herodes dotter, (6:25) (Dessa döttrars sinnelag och öde, torde ha samband med liknelsen om sådden i kap 4:20, där det framgår att den som tar emot fröet i god jord bär god frukt, vilket spelar an på tro och otro.) Jesus utger sin kropp och sitt blod, till människorna, som bröd och vin. (Vill han erbjuda en fysisk upplevelse, som går in i medvetandet men passerar förståndet, via andra sinnen?)

-hemlighålla / berätta : I kap 5:19 uppmanas den nu från onda andar befriade mannen att gå till sina nära och berätta. (Han lever som sagt i en icke-judisk kultur) Synagogföreståndaren och hans hustru, och alla de som fanns runt den uppväckta flickan, fick order om att inte berätta. Möjligen förstår Jesus att det är riskfyllt för honom att avslöja sin kraft inför hans eget folk, men inte för hedningar. Berättartekniskt är detta ett grepp om läsaren, som vet mer än folket om Jesu identitet.[20]

-kraftens behov av mottagare (tro, snarare än förstånd) för att fungera:

(Se även under teol. begrepp, ”Tro”.) Jesus märker att han inte kan utföra under i sin hemstad, och förvånas över att de inte vill tro. Lärjungarna kan inte bota pojken med en stum ande, och Jesus undrar hur länge han ska behöva stanna hos dem och stå ut med dem, innan de kan komma till tro. Detta till motsats till kvinnan och synagogföreståndarens extremt starka tro.

Resonemangen som ligger i detta rör sig i retoriska drag i motsatser och i förtydligande pedagogiska steg mot att föra fram budskapen.

Form och genre.

Dessa perikoper är underberättelser. Den första omramar den andra. Det berättas om helanden, som tackvare att kvinnan och flickans far trodde på Jesu obegränsade förmåga, blev möjliga – vilket blir höjdpunkten och den omedelbara poängen i tolkningen.

Men det finns som sagt fler bottnar i denna text. Med tanke på tidens politiska oro, och den förhoppning de kände inför att tro att Messias skulle ge Israel nytt liv, finner jag motiv till att följa spåret som väcks av sambandet mellan Israels tolv stammar, kvinnans tolv år av sjukdom och dotterns tolv års ålder. Israel är ockuperat, kvinnan blöder, är oren och illa behandlad, flickan är döende, sovande eller rent av död. Dessutom kan texten ses som en metaforisk parallell till Jesu kommande lidande, död, och uppståndelse samt utgivandet av kropp och blod i nattvarden. Utifrån det tycker jag mig se att berättelserna egentligen – eller samtidigt – har ett profetiskt – apokalyptiskt anslag. Möjligen ett politiskt drag för att kunna berätta om sin syn på landets ockupation, och om sin tro på att få landet tillbaka. Allt detta dolt i symboler, pg a  av rädsla för att bli ertappad och förföljd pg a sin tro, eller för upproriskhet.

Kanske har dessa tolkningar medvetet dolts bakom det rigorösa dramat om den sjuka kvinnans tillfrisknande och den döda flickans uppvaknande...?

Synoptisk jämförelse.

Matteusevangeliet har lagt till och dragit ifrån, och därigenom missat ett antal poänger, enligt min uppfattning. Den retoriska berättarteknikens motsatsförhållanden vad gäller att berätta eller hålla hemligt, har fallit bort genom att flickans uppvaknande och dess sensationella nyhetsvärde, inte kommenteras huruvida det ska föras vidare eller ej. Endast står, att ryktet sprider sig. Inte heller ska hon få något att äta. Dessutom är hon redan död, när Jairos första gången talar med Jesus, och hennes speciellt intressanta ålder, omnämns inte. Kvinnans blödningar upphör inte förrän Jesus uttalar att så är fallet. Inte heller berättar författaren om hennes rädsla. Lukas har bevarat berättelsen med alla detaljer i behåll. Därtill har det – liksom i Matteusev. – kommit med en manteltofs i beskrivningen av Jesu klädsel, som hos Markus endast är en mantel.

Sammanfattning av textens innebörd.

Jag har uppfattat tre tolkningsmöjligheter av denna text, för sin samtids läsare.

1.   Kvinnan med blödningar från sin livmoder sedan tolv år, (livmodern är som sagt den plats där nytt liv kan slå rot.), liksom den tolvåriga flickan som blir uppväckt, i lagom ålder för att bli fruktsam, kan ses som metaforer för Israel, med sina tolv stammar, som nu  blöder och är döende, men med hjälp av  tro kan landet / folket läka och få nytt liv.

2.   Berättelsen gestaltar det som kommer att hända Jesus själv, dvs. lidande, nöd, död, uppståndelse, samt utgivandet av sin kropp och sitt blod, som parallell till kvinnornas utgivande av sin kropp och sitt blod i livgivande syfte – vilket avslutas med en måltid, för den uppväckta flickans del, dvs. en parallell till nattvarden.

3.   Tro hjälper mot sjukdom och död, individuellt. Jesu kraft är obegränsad, för den som tror. Kraften som Jesus bär, är mekanisk, eller självständig, och obegriplig i sin oberäknelighet och ändlöst goda vilja. De som försöker förstå, misslyckas, men de som ber om hjälp lyckas.

Egna tankar.

När jag först började arbeta med denna text, tänkte jag följa spåret om kvinnan som trots att hon absolut inte borde ha tagit kontakt med Jesus, pga. att hon var kvinna, och pga. att hon var oren, - ändå gjorde det. Jag ville dra en parallell till vår tid och fundera runt vilka som anses orena idag och förblir utstötta. Jag tänkte också runt vad kvinnor enligt vår kultur inte får göra idag. Men under resans gång så vidgade sig bilden av vad denna text hade att säga.

Jag fann att en av de centrala frågorna i hela Markusevangeliet är frågan om varför lärjungarna inte kan tro, trots att de verkligen vill och försöker. Detta ställs också i kontrast till andras tro som kan uppväcka döda.

Min tolkning är att det är något som ska till inom dem själva.

Jesus kände att kraft utgick ur honom. Kvinnan kände i sin kropp att hon blev helad. Jesus utger sin kropp. Lärjungarna förstår inte, och  kommer inte riktigt till den tro och förmåga som Jesus hoppas på förrän de sorgtyngda stått inför hans död och sedan får glädjebudet.

Den blödande kvinnans nöd är inte att ta miste på och Jairos står förtvivlad och nödställd inför sin dotters död, när hans tro räddar henne. Temat är, att dessa som kommit till den tro som Jesus är nöjd med har tappat tron på sin egen förmåga att läka, överleva eller förstå. De har öppnat sig för en relationell tillit, överlåtit sin makt, och tappat sina försvar.

Sorg och förtvivlan, kan enligt min tankegång, sätta människan i ett tillstånd då kroppenssignaler, känslor och upplevelser, registreras mer medvetet. Vilket leder till att förmågan att känna kraften och helandet ökar.

Detta spår skulle jag tro är av teologiskt intresse för vår tid. Här kommer man in på det mystika synsättet på kraften, bönen och tron. En tolkning skulle möjligen kunna vara, att det är ett slags mystikt ”trostillstånd” som Jesus menar.

Ett ”trostillstånd” som tar kroppen i anspråk, och ger en fysisk upplevelse av andlig närvaro, helande kraft, samt förmåga att utge densamma, eller andlig klarsyn, eller visshet. Ett sätt att kanalisera, vara en kanal för Guds kraft och kärlek och seende.

Detta tillstånd kan nog vara möjligt att komma in i utifrån olika namn, läror och teologier. (Tex. nyandliga läror, och framgångsteologiska karismatiska läror, samt även andra religioner.)

Brännpunkten och skillnaderna ligger som jag ser det i, att Jesus inte bara ville att lärjungarna (och vi kristna) skulle förmå att fyllas av, förmedla och utge denna kraft. De/vi skulle också förstå etiken, värdeskalan, och kravet, som är Guds goda vilja för människan. Att vi ska visa omsorg och kärlek till varandra. Inte döma varandra. Att vi skulle lära oss om Gud.

Så  Jesus ville att vi både skulle tro och förstå, för att kunna förmedla denna Guds kraft. En kraft som inte bara botar smärta och sjukdom, utan också medför en klarsyn och förmåga till avslöjande av ondska och motstånd. En kraft som inte är trevlig, utan oåterkalleligt helig.

Källförteckning

Bibel 2000, Libris.

Bibel 1917.

The Holy Bible, new international version, 1984.

Janice Capel Anderson, Stephen D. Moore : Mark & Method. 1992.

Elisabeth Schussler-Fiorenza,: In memory of her. 2002.

Göran Agrell: Böcker för livet, 1999.

Morna D. Hooker: The Gospel according to saint Mark. 1991.

Stephen Harris: Understanding the Bible. 2000.

New Dictionary of Theology, red: Sinclair B Ferguson, David F. Wright. 1988.