Predikan ”Den Helige Mikaels dag” eller ”Änglarna” 2005 Tredje årgången.

Det är natt. Jakob vaknar ur sin dröm med ett ryck. Han har sett en trappa som gick ända upp i himlen, och han har sett änglar som gick upp och ner. Han har sett Gud stå där och tala till honom - Och lova honom välsignelse.

Ni som känner Jakob, vet ju att han hade lurat sin tvillingbror på arvet, och fått fly. Med skuld och skamkänslor kan man tänka sig. Jag tror att Jakob var en person som följt sin egen lag, sin egen vilja, och nu fått möta konsekvenserna.

Känslan av ensamhet och längtan tillbaka, och ånger var säkert hans följeslagare.

Berättelsen om Jakob och Esau är en berättelse om svek och försoning, och Jakobs väg tillbaka till sin bror är lång och spännande.

Det finns också en annan sekvens i berättelsen där Jakob möter Gud, och brottas med honom vid Jabboks vad. Även den gången blir Jakob välsignad, och han får ett nytt namn. Namnet Jakob betyder ”svikaren”, men där vid Jabboks vad gav Gud honom ett nytt namn, nämligen; ”Israel”.

När Jakob nu vaknar, med bävan efter sin starka dröm, tänker han, att denna plats, där han har sovit, är Herrens plats. Här är himmelens port, säger han, och man anar att han är djupt rörd och skakad. Han har sett Gud, och han har sett änglar, och han har fått välsignelse.

Den här berättelsen är gammal. Den är en av många i Bibeln där någon möter änglar. En av många som får en stark upplevelse av nåd och kärlek i mötet med något obeskrivbart. Man räknar med att Jakob levde för ca 4000 år sedan. Alltså på bronsåldern.

Två tusen år senare, skrivs en annan berättelse.

Om när Jesus möter Nathanael. Jesus säger om Nathanael, att där är en sann Israelit, en som är utan svek. (Hör ni hur han använder namnet?) Israelit- i motsats till svikaren. Hur kan du känna mig? Frågar Nathanael. Jag såg dig redan under fikonträdet, säger Jesus. Nathanael svarar: Rabbi, du är Guds son, du är Israels konung. Jesus säger; Du tror därför att jag sa att jag såg dig under fikonträdet. Större saker ska du få se. Du ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och ner över människosonen” Temat i första och andra texten går ihop, det handlar om Jakob, svikaren som får försoning och ett nytt namn – Israel – och det handlar om Nathanael, som är en sann Israelit – en som är utan svek. En som direkt litar på Jesus, och nämner honom som Guds son.

Och det är det jag uppfattar som poängen i dessa två texter. Det finns en svikare som får nåd, och det finns en som är utan svek som ska få se ännu mer. Det gemensamma för dessa två är att de får se änglar som går upp och ner mellan himmel och jord, den ene i en dröm på en stege – den andra över Jesus själv. Svek kontra tillit - och änglar.

Till detta har vi också hört om den starka och modiga Ängeln Mikael, som besegrade den enorma och vidunderliga draken och drev honom ur himlen, som en bild av vilka krafter en ängel kan besitta. Jag tror att dessa texter vill visa oss just detta; att vi människor lever i en dragkamp mellan svek och tillit. Att vi i självupptagenhet stänger våra hjärtan för det som Gud vill att vi ska göra. Blir giriga, egoistiska och lystna. Ja, jag tror att svikaren finns i oss alla. Och jag tror att den tillitsfulla och pålitliga också gör det. Men frågan kvarstår. Ska vi lita på varandra eller inte. Ska vi lita på Gud eller inte. När sviker vi själva dem som behöver oss. När är vi att lita på? Vad förväntas vi att göra, för att inte svika? Hur kan vi nå in till det goda i oss själva, så att våra liv blir till välsignelse?

Och det är nu som jag ska säga det viktigaste av alltihop! Jag tror också att vi har en trappa till himlen i oss.

När Jakob ligger på sin sten och drömmer om sin stege – tror han att just där han sovit är porten till himlen. Alltså gör han platsen till en särskild plats.

Jag tror att han tänker fel. Jag tror att det är just där han stannat upp och just där han har släppt på sina försvar, och just där han varit mottaglig för sin tillitsfulla del att komma till tals med honom, och just när han känner att han varit en svikare, som himlen öppnas, trappan kommer till honom och änglarna blir synliga.

Det handlar inte om platsen – utan om hans skeendet i hans inre process. Just när han har vilat sitt huvud och sanningen har hunnit ifatt honom – då öppnas porten till himlen.

Jesus säger att änglarna ska komma upp och ner över honom. Och jag tror att det betyder, att han ska vara den som hjälper oss att låta sanningen hinna ifatt oss. Han är den som hjälper oss att vila våra huvuden, och låta känslorna och insikterna hinna ifatt. Och änglarna, som kan gå mellan världarna, som kan se rakt igenom oss och som är beväpnade med den himmelska kärleken – de ser igenom våra försvar. De ser igenom våra vuxna masker och roller och lögner. Lika tillitsfullt som Jesus och Nathanael såg varandra och genast litade på varandra. Utan att förställa sig för varandra. Änglarna ser oss – ser vår självupptagenhet, och de ser också vår äkta och innersta och oförstörda kärna – det inre barnet - och de brottas med oss, och de motar ut självupptagenheten eller ”draken” ur oss och de välsignar oss sedan.

Jesus står mitt emellan himlen och jorden som en öppen kanal, en trappa och en stege, och förmedlar himlens gåvor så starkt att de tagit boning i honom. Jesus lär oss att be, och i bönen öppnas himlen för oss var och en. Jesus Kristus och himlens änglar, sätter stopp för våra svekfulla slingervägar, ser vår sårbarhet och vårt beroende av kärlek – och de ger oss kärlek.. Precis som om vi vore små barn. Som gråter när vi inte får allt vi vill ha och inte förstår varför, men som får ta emot tröst. Och det är nog egentligen just precis vad vi är, om vi känner efter. Små barn. – och då har vi tur, för det är ju den som är som ett barn som kommer in i himmelriket!

Amen