Phyllis Trible. God and rhetoric of sexuality

Referat.

Trible använder sig av litterär forskning, där hon särskilt studerar retoriken. Trible använder också feministiska hermeneutik som lyfter fram den könsmaktordning och kulturella struktur som beskrivs i texterna.

Trible menar att varje läsare läser en text utifrån sin egen förförståelse och kunskap. Detta är inte en ny tanke av Trible, men det hon tillför är konkreta nedslag i bibeltexter, där den patriarkalt formade läsaren har givit texten en patriarkal tolkning. Därifrån har kommentarer, och vidare kunskap utformats som om denna läsning var den enda och riktiga. Trible påvisar ett antal bibelställen som parallellt med en patriarkal läsning påvisar möjligheten att en feministisk, eller könsneutral tolkning är lika möjlig. Trible menar att den feministiska läsningen av grundtexterna fokuserar på sammanhang, teman, ord och händelser, som den patriarkala läsningen går förbi eller negligerar.

När Trible läser och tolkar grundtexterna lägger hon sina insikter bredvid de traditionella - patriarkala och berikar dessa genom sin intelligenta, vetenskapliga och odiskutabelt korrekta feministiska hermeneutiska metod. Titeln ”God and the rhetoric of sexuality” anspelar på hur bibelns texter om kvinna – man, könsmakt och sexualitet retoriskt bygger två olika bilder av människans existens och livsvillkor. Den ena bilden lyfter fram moderskärleken, som liknas vid Guds kärlek till människan, samt sexuell glädje där kvinna och man är jämlikar.

Den kontrasterande bilden är moderns förskjutande av sitt barn, som liknas vid Guds förskjutande av människan och mänskligt maktmissbruk där kvinnan står undergiven mannen. Dessa två synsätt varvas i bibeltexterna, och Trible ser detta som ett retoriskt grepp. Hon menar att detta ger en bild av hur människans liv innehåller dessa båda förhållningssätt. Att vi i vår vardag brottas med att pendla mellan tragedi och extas, kärlek och maktkamp. Att den förskjutande och maktmissbrukande sidan av tillvaron är en konsekvens av människans svek. Inte ett straff, eller något som Gud önskar – men som en konsekvens av människans brist på kärlek sker splittring. Patriarkal struktur är därmed enligt Tribles litterära bibelforskning i retorik och sexualitet, en konsekvens av mänskligt svek mot Gud och mot varandra.

Exempel:

Trible tar upp hur ordet ”livmoder” används. Som kvinnan älskar det barn hon fött – så älskar Gud människorna. Ordet på hebreiska är det samma i böjd form; Womb – compassion. Gud har makten att öppna eller stänga en kvinnas livmoder. Gud är livmodern. Gud är kärleken. Gud har i denna tolkning en kvinnlig aspekt. Gud är kvinna. Berättelsen Trible använder är den om två kvinnor som säger att de fött samma barn. Hur kungen väljer att utmana deras moderskärlek, och säger att pojken ska dödas. Först när den ena ger upp och säger att barnet är den andra kvinnans, anger kungen henne som mamma. Hon som gav upp, för att rädda livet på pojken, var den som visade ”compassion” : moderskärlek, och först då används ordet ”mor” i berättelsen.

I skapelseberättelserna ser Trible hur den första är en av Gud formad idé om skapelsen – medan den andra är en mänskligt, patriarkalt tolkad version av den första. I den första är sexualiteten kvinnan och mannen utan skuld. I den andra följer en intrig, som utmynnar i skuld, skam och bestraffningar. Sexualiteten blir plötsligt skamfylld, då de ser att de är nakna, och de måste dölja sina kroppar.

Gud menar att deras olydnad har förstört deras relation till varandra och till Gud, och det finns ingen återvändo. Deras kroppar som tidigare var en kropp (one flesh one bone) har nu separerats och blivit åtskilda.

När Adam säger ”Hon gav mig frukten” tar han avstånd från Eva. När Eva säger ”Ormen gav mig frukten, och jag åt” låter hon Adam och Gud vara skuldfria, trots att Adam tog emot, och trots att Gud skapat både ormen och trädet. Eva distanserar sig och tar ett eget ansvar. Deras enhet är bruten.

Nu bekräftas att Gud, människan, djuren och växterna – som tidigare varit en enhet blir separerade och åtskilda. Kvinnans önskan är mannen, medan mannen inte längre vill samverka med kvinnans längtan, utan tar makt över henne. Hon vill tillbaka till lustgårdens enhet och skamfria sexualitet i glädje, medan mannen tar makt över henne och erbjuder därmed enbart en pervers sexualitet. Deras enhet och närhet är förstörd och de är båda fast i sina målbilder som makthavare / längtande efter enhet. Mästare och slav. (sid 128)

Kvinnan ska nu föda sin avkomma i smärta, medan mannen kommer undan med ett mildare straff; att han ska odla jorden. Ormen ska kräla på sin buk, och vara föraktad av människan. Trädgården är de för evigt utestängda från. De kan aldrig mer äta av livets träd. Livets träd som varit det eviga livet, det andliga livet och det som varit deras gåva av Gud då de levde i lydnad. Nu blev de dödliga, utvisade och bestraffade.

Även om Gud beskriver allt som en konsekvens – inte som ett straff. Trible menar att denna totala splittring och den patriarkala maktordningen mellan man – kvinna – djur och natur är en konsekvens av deras gemensamma olydnad och distanstagande (svek) mot varandra och Gud! Detta svek infinner sig när Adam säger: ”Det var hon som gav mig att äta – och jag åt.” I det ögonblicket är de inte längre en kropp. En anklagelse, ett svek har splittrat dem. De ser på varandra med distans. Eva säger inte emot. Hon säger ”Det var ormen som … och jag åt.” Enheten är bruten. Men båda erkänner sin olydnad i att de åt av frukten.

Det var en kärlekshistoria från början – som gick snett. Gud ville inte att det skulle vara så. Men pga av olydnaden - sveken mot Gud, och sedan mot varandra, så skedde det. Innan sveken fanns ingen patriarkal maktordning, utan kvinna och man var skapade efter Guds avbild.

Därefter studerar hon Höga visan, och finner återigen den vackra beskrivningen av sexualitet, fri från skuld och skam, men med språkliga anknytningar till Gen. 2-3. Kött, trädgård och poetiska liknelser där djur och natur beskriver deras kroppar och dess längtan, blir en ny beskrivning av enheten som gick förlorad när de åt av kunskapens träd. Det som då splittrades, kan vinnas igen genom denna sång och genom detta kärleksmöte.

Här finns sexualiteten enbart för kärlekens skull. Kvinnan inleder och avslutar sången, och hon är jämbördig med mannen. Hon lockar och tar initiativ. Här finns också en ny anknytning till ordet ”livmoder”, då hon sjunger om hur hennes livmoder vibrerar när han rör henne.

Kvinnan är inte kuvad, inte fast i en underordnad roll och mannen utövar ingen makt. Hon kallas inte för fru, och det finns ingen bild av henne som blivande mor. De möts i kärlek och längtan och åtrå.

 

Sista studien är i berättelsen om Rut. Här finner Trible mer belägg för den retoriska spänning hon har sett mellan de övriga texterna, mellan tragedi och extas och mellan könsmaktordning och kärlek.

Trible lyfter fram hur berättelsen om Rut berättas utifrån två perspektiv. Kvinnorna fattar sina egna beslut, de formar sina egna öden och de följer inte konventionen. De har förlorat allt, men Rut väljer att följa Naomi istället för att söka sig en ny man. Detta ger bilden av en gudomlig kärlek som Rut visar Naomi, och ett mod som inte finner någon annan like än Abraham. Men inte ens Abraham visar lika stort mod, då han är omgiven av fru och barn medan Rut står helt ensam. Kvinnorna bär sina egna liv – de förbereder handlingar, planerar sina ord och sitt agerande, utifrån den möjlighet de har som kvinnor. Boas möter Rut och erbjuder henne att gifta sig med honom för hennes egen skull, för livets skull.

Men inför männen säger Boas att han gifter sig med Rut för att bevara släktens namn. De döda männens namn. Männen som ska hedras är döda, medan kvinnorna lever. Kvinnorna har gått genom förluster, fattigdom och död – men efter att de följt sin tillit, och sin kärlek återvänder livet. Liv och död finns i denna berättelse som ett återkommande tema.

Gud ger dem ett barn. En son – som namnges av kvinnorna som Naomis barn, inte någon död manlig släkting. Denna berättelse berättar många olika saker. Två kvinnoöden efter att de förlorat sina män och barn och därmed står utan identitet – som i tillit väljer okonventionella vägar och skapar ett nytt gott liv. Men också hur kvinnornas beslut, planer och målmedvetenhet för berättelsen framåt och in i den patriarkala samhällsstrukturens tolkning av vad som sker (männens tolkning) för att bli en parallell berättelse.

Kvinnorna och männen har möjligen samma motiv till det som sker, men de formulerar, berättar och stider för det på olika sätt. (Tex bröllopet mellan Rut och Boas) Men här är det inte männens berättelse som kommer främst. Det är kvinnornas.

Gud verkar genom kvinnorna, och Naomi fungerar som en bro mellan tradition och innovation, nytänkande. Rut och kvinnorna i Betlehem fungerar som en paradigm i radikalitet.

Tillsammans är de kvinnor i sin kultur, mot sin kultur och förändrare av sin kultur.

Den sista meningen uppfattar jag som en hälsning från Trible till alla kvinnor att fortsätt se, reflektera om förändra sin kultur. Det är möjligt.

I efterordet kommenterar Trible att hennes förståelse av Gud är bortom kön. Att Gud är den Annorlunda, som varken är kvinna eller man, men som skapat människan efter sin avbild i två varelser som blev kvinna och man.

Tillsist berättar Trible om kvinnan i Luk. 15:9 som letade efter sitt förlorade mynt och tillsist hittar det. ”Gläd er med mig – jag har funnit det mynt jag tappat.”